Gå Rätt Gå Fel
Nu uppfattas jag väl som snusförnuftig och som en besserwisser då jag släpper detta inlägg, men jag vill bara hjälpa till med en mycket enkel sak:
Som många vet är jag ju ute och promenerar ofta. Både i mörker och i dagsljus;) Jag möter många på mina promenader, främst de promenader jag gör på helgens morgnar eller förmiddagar. Man kan väl anta att många som är ute och promenerar då gör det för att få frisk luft och dagsljus, koppla av samt för att få röra på sig och stärka sin kropp. Eller?
Många går dock fel. Usch! Nu kommer det, nu ska jag klaga på människor offentligt tänker ni. Nej, jag vill bara upplysa dem. Jag gick själv fel under många år och blev superglad då jag fick reda på vad som var mer rätt. För visst är det väl onödigt att ägna timmar åt att göra mindre rätt. För så klart är det aldrig fel att vara ute i friska luften och röra på sig, hur "fel" man än går...
Tänk dig att du står med båda fötterna axelbrett i marken. Ha en rak hållning i kroppen. Spänn magen och rulla bak dina axlar. Här har du din naturliga kroppshållning. Dina armar löper parallellt med kroppen. Dina händer "hänger" längs med din höft och utsida av stussen. Då du promenerar ska alltså handen behälla detta läget men pendla bak och fram längs kroppens sida. Tummen pekar framåt då du går.
Vi är många som har händerna på låren då vi står rakt upp. Dvs vi har axlarna i en framåtlutad position, eftersom det är den positionen vi är van att ha våra händer och armar i för vi arbetar ju med så många saker framför oss. Resultatet blir då att vår händer svänger sig diagonalt framför kroppen då vi går, eller t.om. från sida till sida. Man kan nästn påstå att vi har vår handrygg framåt då vi går. Detta är inte vår kropps naturliga läge för då har axlarna åkt fram och din rygg krummar.
Tänker du på att ha en rak hållning, att rulla axlarna bakåt och sedan pendla armarna fram och bak längs med kroppens sida så kommer du att känna dig mycket starkare. Du sträcker på dig (bara det ger en starkhetskänsla), du öppnar upp ditt bröst och kan andras lättare och din rygg slipper onödig belastning!
Sedan är ju ett leende värt mycket! Så många människor som strålat upp då man med ett leende sagt hej till dem då man mött dem på promenadstråken! Sedan finns det så klart dem som vänder bort hela ansiktet i det ögonblick man möts. Oj då, ser jag så hemsk ut eller?!
Sist men inte minst så måste jag bara rekommendera E Type, Linda Bengtzing och Da Buzz i öronen för dig som gillar att gå med musik!
KEEP ON WALKING!
Som många vet är jag ju ute och promenerar ofta. Både i mörker och i dagsljus;) Jag möter många på mina promenader, främst de promenader jag gör på helgens morgnar eller förmiddagar. Man kan väl anta att många som är ute och promenerar då gör det för att få frisk luft och dagsljus, koppla av samt för att få röra på sig och stärka sin kropp. Eller?
Många går dock fel. Usch! Nu kommer det, nu ska jag klaga på människor offentligt tänker ni. Nej, jag vill bara upplysa dem. Jag gick själv fel under många år och blev superglad då jag fick reda på vad som var mer rätt. För visst är det väl onödigt att ägna timmar åt att göra mindre rätt. För så klart är det aldrig fel att vara ute i friska luften och röra på sig, hur "fel" man än går...
Tänk dig att du står med båda fötterna axelbrett i marken. Ha en rak hållning i kroppen. Spänn magen och rulla bak dina axlar. Här har du din naturliga kroppshållning. Dina armar löper parallellt med kroppen. Dina händer "hänger" längs med din höft och utsida av stussen. Då du promenerar ska alltså handen behälla detta läget men pendla bak och fram längs kroppens sida. Tummen pekar framåt då du går.
Vi är många som har händerna på låren då vi står rakt upp. Dvs vi har axlarna i en framåtlutad position, eftersom det är den positionen vi är van att ha våra händer och armar i för vi arbetar ju med så många saker framför oss. Resultatet blir då att vår händer svänger sig diagonalt framför kroppen då vi går, eller t.om. från sida till sida. Man kan nästn påstå att vi har vår handrygg framåt då vi går. Detta är inte vår kropps naturliga läge för då har axlarna åkt fram och din rygg krummar.
Tänker du på att ha en rak hållning, att rulla axlarna bakåt och sedan pendla armarna fram och bak längs med kroppens sida så kommer du att känna dig mycket starkare. Du sträcker på dig (bara det ger en starkhetskänsla), du öppnar upp ditt bröst och kan andras lättare och din rygg slipper onödig belastning!
Sedan är ju ett leende värt mycket! Så många människor som strålat upp då man med ett leende sagt hej till dem då man mött dem på promenadstråken! Sedan finns det så klart dem som vänder bort hela ansiktet i det ögonblick man möts. Oj då, ser jag så hemsk ut eller?!
Sist men inte minst så måste jag bara rekommendera E Type, Linda Bengtzing och Da Buzz i öronen för dig som gillar att gå med musik!
KEEP ON WALKING!
Passande
Jag önskar dig inte guld
mitt barn
Ej heller pengar och makt
Jag önskar dig modet att vara
dig själv
Och stå för det du sagt
Jag önskar dig inte en
stenfri väg
Men kraften att vägen gå
Jag önskar dig kärlek i rikligt
mått
Och vänner att lita på
mitt barn
Ej heller pengar och makt
Jag önskar dig modet att vara
dig själv
Och stå för det du sagt
Jag önskar dig inte en
stenfri väg
Men kraften att vägen gå
Jag önskar dig kärlek i rikligt
mått
Och vänner att lita på
Detta är en dikt som jag tänkte skriva ner och ge till ett barn som ska döpas. Det kan väl passa bra, eller hur?
Yakee!
I lördags var jag på fest. En utav tjejerna på festen gick i 6:an på skolan som jag började arbeta på då jag var nyutexaminerad lärare!!!!! Jag bestämde ganska så kvickt att tjejen var ju äldst på skolan på den tiden och jag var ju väldans ung...
Hursomhelst så berättade denna tjej om ett ärr som hon hade på kinden, vid mungipan och en liten bit ner över käkbenet. Hon hade fått det förra sommaren då hennes pappas hund (10månader gammal jakthund) helt oprovocerat hade hoppat upp mot henne (då hon reste sig från golvet) för att hugga henne i kinden!!!! Hjälp!!! Hunden låste sina käkar och tjejen fick sparka bort hunden som "hängde" i hennes kind! Detta resulterade i att merparten av kinden slets bort!!!! Gör det ine ont i er då ni hör detta? Jag kunde knappt lyssna klart, det gjorde ont i hela kroppen. Det blev ilfart till akuten i Hässleholm för att sedan vidaretransporteras till Kristianstad för plastikoperation. Visst ser man ärret, men efter att ha hört historian bakom så är man fascinerad över hur fint de kan lappa ihop något så trasigt. Hunden valde familjen att avliva. Tragiskt men förmodligen det bästa...
Hursomhelst så berättade denna tjej om ett ärr som hon hade på kinden, vid mungipan och en liten bit ner över käkbenet. Hon hade fått det förra sommaren då hennes pappas hund (10månader gammal jakthund) helt oprovocerat hade hoppat upp mot henne (då hon reste sig från golvet) för att hugga henne i kinden!!!! Hjälp!!! Hunden låste sina käkar och tjejen fick sparka bort hunden som "hängde" i hennes kind! Detta resulterade i att merparten av kinden slets bort!!!! Gör det ine ont i er då ni hör detta? Jag kunde knappt lyssna klart, det gjorde ont i hela kroppen. Det blev ilfart till akuten i Hässleholm för att sedan vidaretransporteras till Kristianstad för plastikoperation. Visst ser man ärret, men efter att ha hört historian bakom så är man fascinerad över hur fint de kan lappa ihop något så trasigt. Hunden valde familjen att avliva. Tragiskt men förmodligen det bästa...
Adventskalender
Då var det dags igen! Gnugga geniknölarna Marlen! Pressa fram något kul som samtidigt är lärorikt och spännande och som innebär choklad och andra godsaker åt de små liven! Ja, ibland är det inte annat än att man känner sig som ett levande Kinderägg! Det är alltså dags att konstruera en adventskalender till skolbarnen.
Jag vet mycket väl att det skulle räcka med en vanlig lite sketen chokladkalender, men nu har jag ju i alla år gjort något annat OCKSÅ så de förväntar ju sig något... I fjol innehöll varje liten ficka på snögubbskalendern ett minikexchoklad samt en uppgift att ta reda på. Uppgiftens svar var alltid ett nummer. Numret skulle sedan föras in på en stor plansch och på höstterminens sista dag knåpade hela klassen fram ett meddelande av siffrorna. Det blev då: GÅ TILL BLÅ RUMMET OCH TA PÅSE! Vad innehöll då inte påsen om ännu mer godis.
Funderar i år på att eventuellt ha charader om julen på engelska (Vi hade julcharader på svenska i förrfjol). De får ju då inte vara alltför svåra. Jag tror dock att de hade klarat dem bra. Någon som har någon annan idé?
Jag vet mycket väl att det skulle räcka med en vanlig lite sketen chokladkalender, men nu har jag ju i alla år gjort något annat OCKSÅ så de förväntar ju sig något... I fjol innehöll varje liten ficka på snögubbskalendern ett minikexchoklad samt en uppgift att ta reda på. Uppgiftens svar var alltid ett nummer. Numret skulle sedan föras in på en stor plansch och på höstterminens sista dag knåpade hela klassen fram ett meddelande av siffrorna. Det blev då: GÅ TILL BLÅ RUMMET OCH TA PÅSE! Vad innehöll då inte påsen om ännu mer godis.
Funderar i år på att eventuellt ha charader om julen på engelska (Vi hade julcharader på svenska i förrfjol). De får ju då inte vara alltför svåra. Jag tror dock att de hade klarat dem bra. Någon som har någon annan idé?
Stolt Som En Tupp
I mitt öga sitter en liten tår. En liten tår av stolthet. Min hals liksom snörps ihop så där som den gör då gråt är på väg och man försöker hindra den.
Varför nu detta tänker ni? Vad har hon att vara stolt över? Nej själv har jag inte åstadkommit något viktigt för vår framtid, men min syster har ju lyckats med konststycket att sätta två fina barn till världen. När jag nu ringde min syster berättade hon att hon varit på utvecklingssamtal för Moa som går sin första termin i 7:an. Hon hade fått så mycket beröm över hur duktig och flitig hon är!!!! Dessutom hade de sagt att hon är en UNDERBAR TÖS! Åh, så glad jag blir! Åh, så stolt jag blir! Stolt över både Moa som är en sådan härlig tjej och stolt över Merit som fostrat och väglett denna lilla tös till att bli så BRA!
Varför nu detta tänker ni? Vad har hon att vara stolt över? Nej själv har jag inte åstadkommit något viktigt för vår framtid, men min syster har ju lyckats med konststycket att sätta två fina barn till världen. När jag nu ringde min syster berättade hon att hon varit på utvecklingssamtal för Moa som går sin första termin i 7:an. Hon hade fått så mycket beröm över hur duktig och flitig hon är!!!! Dessutom hade de sagt att hon är en UNDERBAR TÖS! Åh, så glad jag blir! Åh, så stolt jag blir! Stolt över både Moa som är en sådan härlig tjej och stolt över Merit som fostrat och väglett denna lilla tös till att bli så BRA!
Det är inga ord vi vanligtvis använder i vår släkt men Jag älskar er!
Många stolta och stora kramar från Marlen (moster och syster)
Många stolta och stora kramar från Marlen (moster och syster)
Be'toningsfel Eller 'Betoningsfel
Hur förklarar man betoningsfel via text?
Min farmor sa:
PÅ'MES FRI'TES om pommes frites
Jag har hört att någon sa:
VICKI NÅVA och menade då....ja just det: Vichy Nouveau
Hört några andra skojiga betoningsfel?
Min farmor sa:
PÅ'MES FRI'TES om pommes frites
Jag har hört att någon sa:
VICKI NÅVA och menade då....ja just det: Vichy Nouveau
Hört några andra skojiga betoningsfel?
Julönskan
Blev utmanad av Elin.
Man ska skriva vad man önskar sig till jul.
Tre hårda klappar:
1. Glasögon, modell snygga, häftiga och moderna
2. Skrivbord
3. Nintendo Wii
Tre mjuka klappar:
1. Pappelina-matta
2. Någon att krama
3. Marimekkokuddar
Tre viktiga klappar:
1. En önskan om att det går Alexander & Moa väl i livet och att de förblir de go'a människor de är.
2. Att Merit får ett intressant och roligt fast jobb.
3. Att mamma och pappa får njuta av pensionen många år tillsammans.
Utmanar alla som känner för att göra en julig utmaning!
Man ska skriva vad man önskar sig till jul.
Tre hårda klappar:
1. Glasögon, modell snygga, häftiga och moderna
2. Skrivbord
3. Nintendo Wii
Tre mjuka klappar:
1. Pappelina-matta
2. Någon att krama
3. Marimekkokuddar
Tre viktiga klappar:
1. En önskan om att det går Alexander & Moa väl i livet och att de förblir de go'a människor de är.
2. Att Merit får ett intressant och roligt fast jobb.
3. Att mamma och pappa får njuta av pensionen många år tillsammans.
Utmanar alla som känner för att göra en julig utmaning!
Nära Pensionärsvarning
I går höll jag på att göra det! Det där som jag förundrades över att människor gjorde då jag arbetade som kassörska på Domus. Nämligen; lägga upp varor på kassabandet, få dem "inslagna" av kassörskan, betala för dem, gå iväg....
Ingen som reagerar?
Efter att man betalat är den normala rutinen att man PACKAR NER sina varor! Nu hade jag sådan "slödatur" (så sa alltid min farmor, det betyder något i stil med att man har tur fast man liksom inte anstränger sig för att lyckas. Tror jag i alla fall) att det fanns ett inslagningsbord vid sidan av den kassa jag handlat i, så då jag i mina steg plötsligt inser att jag går ifrån varorna så låtsas jag ha ett ärende till detta inslagningsbord. Går alltså fram till bordet, tittar lite förstrött och vänder sedan på klacken och packar ner mina varor...
Det är SLÖDATUR det!
Ingen som reagerar?
Efter att man betalat är den normala rutinen att man PACKAR NER sina varor! Nu hade jag sådan "slödatur" (så sa alltid min farmor, det betyder något i stil med att man har tur fast man liksom inte anstränger sig för att lyckas. Tror jag i alla fall) att det fanns ett inslagningsbord vid sidan av den kassa jag handlat i, så då jag i mina steg plötsligt inser att jag går ifrån varorna så låtsas jag ha ett ärende till detta inslagningsbord. Går alltså fram till bordet, tittar lite förstrött och vänder sedan på klacken och packar ner mina varor...
Det är SLÖDATUR det!
Solsken I Regnet
Har precis läst min barndomskamrat Camillas blogg. Hon är i Thailand med sin man och deras lille son Gösta som är i 1,5 års åldern. Bara detta att få en adress till en Thailandsblogg skickad till sig gör ju att den svarta känslan, även kallad avundsjuka, bubblar upp i bröstet. Men man är ju inte sämre än att man beger sig in på bloggen varje dag för att läsa vad de har för sig. De verkar ju ha det gudomligt skönt med sol, bad och goda middagar på restaurang varje dag. Vad hade man inte gett för ett byte? Speciellt om man bemödar sig med att sticka näsan utanför dörren här och slås av det urtrista väder vi har... För ett par dagar sedan skrev Camilla dock att det regnade där. Thailändarna själva var visst chckade över detta regn som höll i sig i flera dagar. Vill knappt erkänna det, men den svarta känslan blandades upp lite till något grådaskigt... Ursäkta Camilla, men sitta här hemma i skitväder och jobb över öronen och läsa om era underbara dagar bäddade faktiskt för denna reaktion...
Hursomhelst, nu har solen kommit tillbaka till den lilla familjen i Thailand igen och det unnar jag dem verkligen! Camilla är en hard-working-woman av bästa Vinslövsklass och är värd en underbar semester. Hon skriver nu vidare om en fantastiskt underbar och romantisk högtid som thailändarna firade för någon kväll sedan. Det var jättevackert och allt utspelade sig nere vid havet där man sände ut små båtar med ljus osv. Vad tror ni händer? Jo då FRIAR hennes käre Micke!!! Kan det bli mer romantiskt? Vilken kille! Han samlade många poäng där ska ni tro! Nu hoppas vi verkligen att bröllopet hålls i brudens barndomsby och inte i Stockholm där paret bor nu;)
En solskenshistoria (som även är sann) mitt i allt novemberrusk!
Hursomhelst, nu har solen kommit tillbaka till den lilla familjen i Thailand igen och det unnar jag dem verkligen! Camilla är en hard-working-woman av bästa Vinslövsklass och är värd en underbar semester. Hon skriver nu vidare om en fantastiskt underbar och romantisk högtid som thailändarna firade för någon kväll sedan. Det var jättevackert och allt utspelade sig nere vid havet där man sände ut små båtar med ljus osv. Vad tror ni händer? Jo då FRIAR hennes käre Micke!!! Kan det bli mer romantiskt? Vilken kille! Han samlade många poäng där ska ni tro! Nu hoppas vi verkligen att bröllopet hålls i brudens barndomsby och inte i Stockholm där paret bor nu;)
En solskenshistoria (som även är sann) mitt i allt novemberrusk!
Känner Du Också Så Här?
Man måste gå upp i tid,
så man kommer iväg i tid,
så man kommer hem i tid,
så man kommer i säng i tid.
Härliga Dagar
Så har jobbet satt igång efter höstlovet. Visst hade man kunnat "lova" lite till, men det var riktigt skönt att komma igång igen. Dessutom tycker jag att jag har haft två mysiga och roliga dagar med min klass. Jag trivs alltid bra med dem, men det har liksom känts lite "extra mysigt" och bra nu efter lovet.
Igår tisdag var vi t.ex. på Maxi. De pratade då om olika frukter och grönsaker. Vi fick provsmaka och vi fick även en stor påse med mumsiga saker med oss hem. Bara nyttiga mumsiga saker dock;) Väl hemma på skolan igen åt vi lunch och sedan gjorde klassen tillsammans en fruktsallad. Jag hade inhandlat glass som vi hade till och detta njöt vi av medan vi såg engelsk film. Vi ser en engelsk serie med engelsk text som heter Home Farm Twins. Mina elever går i 5:an och de gillar serien jättemycket och de förstår det mesta. Kul!
Idag har vi bl.a. haft bild. Vi gjorde ett höstmotiv utifrån fotot här nedanför. Barnen satt och målade och småsnackade medan jag startade en cd-skiva. Först låten var Warwick Avenue med Duffy och jag tänkte att: Ja ja, det kommer musik i deras smak lite längre fram på skivan, men oj vad de sjöng med i låten! Många sa helt spontant att: "Denna är så bra!" Sådant blir jag på något sätt så glad över. Ni som vet vilken låten är förstår nog vad jag menar. Det behöver inte alltid vara fräckt, häftigt, fartfyllt och coolt för att det ska gå hem. Skönt!
Det är även SKÖNT då man på onsdagskvällen kan tänka tillbaka på två arbetsdagar och vara nöjd och glad över dem. Det måste ju vara optimalt...
För övrigt anser jag att det blir mörkt alldeles för snabbt och det är kallt alldeles för tidigt!
Igår tisdag var vi t.ex. på Maxi. De pratade då om olika frukter och grönsaker. Vi fick provsmaka och vi fick även en stor påse med mumsiga saker med oss hem. Bara nyttiga mumsiga saker dock;) Väl hemma på skolan igen åt vi lunch och sedan gjorde klassen tillsammans en fruktsallad. Jag hade inhandlat glass som vi hade till och detta njöt vi av medan vi såg engelsk film. Vi ser en engelsk serie med engelsk text som heter Home Farm Twins. Mina elever går i 5:an och de gillar serien jättemycket och de förstår det mesta. Kul!
Idag har vi bl.a. haft bild. Vi gjorde ett höstmotiv utifrån fotot här nedanför. Barnen satt och målade och småsnackade medan jag startade en cd-skiva. Först låten var Warwick Avenue med Duffy och jag tänkte att: Ja ja, det kommer musik i deras smak lite längre fram på skivan, men oj vad de sjöng med i låten! Många sa helt spontant att: "Denna är så bra!" Sådant blir jag på något sätt så glad över. Ni som vet vilken låten är förstår nog vad jag menar. Det behöver inte alltid vara fräckt, häftigt, fartfyllt och coolt för att det ska gå hem. Skönt!
Det är även SKÖNT då man på onsdagskvällen kan tänka tillbaka på två arbetsdagar och vara nöjd och glad över dem. Det måste ju vara optimalt...
För övrigt anser jag att det blir mörkt alldeles för snabbt och det är kallt alldeles för tidigt!
Ögon På, Ögon Av
Inspirerad av min fd kollega Lotta hade jag i dag med mig min kamera ut på morgonpromenaden. Min kamera är ju inte tillnärmelsevis lika bra som Lottas men man kan ta helt ok bilder med den faktiskt.
Under denna promenad blev jag ganska snabbt varse om att man ser allt runt omkring sig på ett helt annat sätt då man söker motiv. Träd som man annars bara går förbi kan se sagolika eller läskiga ut. Ett litet löv på marken som man andra dagar nästintill trampat på, lyser nästan av sig själv och bara ber om att bli förevigat. Det är ungefär som om man kopplat på ögonen då man är i detta sinnestilstånd. Visst är de på annars också men det är en stor skillnad.
Under promenaden upptäckte jag ett taggtrådsstaket som jag tidigare aldrig lagt märke till. I detta hade några av höstens löv fastnat på sin väg ner mot marken. Ett ensamt löv satt i ett träd. Hur känns det, att vara sist kvar? Är det en ynnest, eller kanske ett nederlag?
Vidare upptäckte jag någon form av lav eller mossa som satt på grenarna hos en hop träd längs med cykelvägen jag gick på. Dessa försökte jag fotografera, och jag tycker själv att det blev ganska så bra faktiskt!
Avslutar med vackra höstlov. Likaså de bilder jag är mest nöjd med från dagens fotosession:
WITH AN OPEN MIND YOU CAN FIND LOTS OF BEAUTIFUL THINGS IN YOUR LIFE!
Under denna promenad blev jag ganska snabbt varse om att man ser allt runt omkring sig på ett helt annat sätt då man söker motiv. Träd som man annars bara går förbi kan se sagolika eller läskiga ut. Ett litet löv på marken som man andra dagar nästintill trampat på, lyser nästan av sig själv och bara ber om att bli förevigat. Det är ungefär som om man kopplat på ögonen då man är i detta sinnestilstånd. Visst är de på annars också men det är en stor skillnad.
Under promenaden upptäckte jag ett taggtrådsstaket som jag tidigare aldrig lagt märke till. I detta hade några av höstens löv fastnat på sin väg ner mot marken. Ett ensamt löv satt i ett träd. Hur känns det, att vara sist kvar? Är det en ynnest, eller kanske ett nederlag?
Vidare upptäckte jag någon form av lav eller mossa som satt på grenarna hos en hop träd längs med cykelvägen jag gick på. Dessa försökte jag fotografera, och jag tycker själv att det blev ganska så bra faktiskt!
Avslutar med vackra höstlov. Likaså de bilder jag är mest nöjd med från dagens fotosession:
WITH AN OPEN MIND YOU CAN FIND LOTS OF BEAUTIFUL THINGS IN YOUR LIFE!
Alla Helgons Dag
Hösten har nått oss och frosten låg fast och fin i morse. Det är Alla Helgons Dag idag och det är en passande dag för det. Luften är klar, kall och hög. Nu när klockan närmar sig 19 har mörkret sänkt sig. Tidigare under dagen har solens strålar lekt bland de få löv som fortfarande finns kvar på höstträden.
Idag är dagen då vi ska minnas våra vänner och släktingar som inte längre finns bland oss. Vi ska minnas dem lite extra. Jag tänker på dem ofta. Jag tänker på tillfällen vi upplevde tillsammans. Jag tänker på saker som jag ännu inte gjort som jag vill göra, men som jag egentligen skulle vilja ha gjort medan dessa människor fortfarande fanns bland oss. Som t.ex. att gifta mig, skaffa barn och ha en egen familj med ett riktigt hem. Tanken då man var yngre var ju att mormor, farmor, farfar och morfar skulle fira jul där hemma med mig och min familj. Tanken var att de skulle känna glädje och stolthet över sitt barnbarn som för familjen vidare och gav dem glädje på ålderns höst. Hur blev det nu?
Morfar sa redan då jag var 30 att jag var för gammal för att få barn. Han tänkte inte alltid innan han sa saker...
Jag undrar om mormor och farmor var bekymrade för mig. Bekymrade över att jag liksom inte fick till det där som alla flickor ska få till. Om de hör och ser och är med oss nu så är de väl i så fall bestörta. Stackars dem! Deras äldsta barnbarn följer inga som helst normer och riktlinjer då det gäller att stadga sig, skaffa familj och ha ett eget hem som känns inbjudande och familjärt. Nej, tvärtom så misslyckas hon ständigt. Upprepade gånger. Och nu rinner tiden i från henne. Vad ska det bli av henne? 37 år och sitter och bloggar... Hon som är så trevlig och rar...
Det är ju Halloween med nu . Med tanke på ovanstående så är jag väl liksom en form av Dr Jekyll och Mr Hyde.
Hursomhelst. Lilla mormor, lilla farmor, lille farfar och lille morfar. Om inte varje dag så är det ofta jag tänker på er. Ni gjorde min barndom och min uppväxt till något som jag minns med värme. Ni fanns alltid där och jag visste att ni tyckte om mig och jag kände att ni brydde er om mig. Jag tror faktiskt inte att ni är besvikna och bestörta över hur mitt liv blivit. Ni är nog mer bekymrade för jag tror att ni vet hur jag tänker och känner just nu. Om jag hade kunnat spola tillbaka tiden och gjort annorlunda så hade jag det. Men nu är det för sent. Vi får se hur livet artar sig härifrån. Man brukar ju säga att:
Då man minst anar det så händer det...
LJUSTRÄDET I MINNESLUNDEN I VINSLÖV.
KLOCKAN 20.30 LÖRDAGEN DEN 1 NOVEMBER 2008.
Till minne av Greta & Sven Olsson och Franze & Sven Svensson
Ni finns alltid med mig...
