Min Egen Blogg

Nu idag är den absolut härligaste dagen utav alla på det sportlov som nyss infunnit sig. Varför? Jo, just första söndagen i en lovecka är underbar, för känslan av att kunna "bara vara" en söndag och inte känna de "måsten" som brukar komma krypandes under dagen är fantastiskt avkopplande och rofylld. Sedan verkar det som om dagens Wallander-film på 4:an är en av de få jag INTE sett och då är ju lyckan bara total! Att kunna sitta uppe och se på den och veta att jag inte ska upp i ottan på måndagen - MUCHOS NAJSOS!

MEN...Ni som nu sitter och tycker att vi lärare har det för jävla bra (vilket jag i och för sig tycker att jag har det) så vill jag bara tillägga att jag har massor av litteratur och skrifter att läsa. Vi får många kompendium och häften från Skolverket som ska läsas igenom och förstås... Här är den digra hög jag ska sätta tänderna i... Har faktiskt läst 50 sidor redan och det är MYCKET för en snigelläsare som jag!

Nu tror jag att det finns massor av matnyttiga saker för mig att läsa om i denna hög, men jag skulle ju allra helst vilja läsa deckare för mitt egna höga nöjes skull... Eller barnlitteratur för att kunna göra eleverna sugna på böcker genom att kunna berätta om dem. Detta hinns inte med....
Det finns även annan litteratur att läsa som ger mig en kick i mitt yrke. Som peppar mig och ger mig tips i min yrkesroll och hjälper mig att utveckla mig som lärare. Sådant gillar jag att lägga min kompetensutvecklingstid på. Jag vill ju bli bättre och säkrare i min roll som lärare, i mötet med barnen. Det är det jag anser vara min huvuduppgift. Inte att formulera målbeskrivningar och sätta upp riktlinjer för hur en individuell utvecklingsplan ska se ut. Det är intressanta områden de också, men de kräver en särskild tjänst, inte kombinerat med en heltidstjänst som lärare. Jag kan säga att jag gärna hade arbetat ett läsår med utvecklandet av våra svenska individuella utvecklingsplaner på heltid i en grupp avsedd att göra dessa.
 
En, i mitt tycke, bok att läsa i kompetensutvecklande syfte:

Under veckan som gått har jag vunnit en auktion på Tradera. Då auktionen är över och man sitter där som segrare infinner sig känslan av segerrus blandat med en undran om man kanske gjort ett dåligt köp. Dvs om man faktiskt föll in i budgivningens hetta och bjöd mer än vad varan egentligen är värd?

Hursomhelst så bryr jag mig inte om det just denna gång. Under två festliga tillfällen har jag lånat en klänning av min kära underbara vän Sofia. Jag har stormtrivts i klänningen och vet åtminstone två tillfällen till då jag skulle vilja låna den. Men nu är ju klänningen Sofias och hon har själv bara använt den en gång så jag känner mig verkligen som en snyltare...

Hittade samma klänning på Tradera och bjöd och fick den! Om allt går som det ska så ska den finnas i min lilla "lådda" i morgon måndag! Enligt säljaren ska den vara alldeles ny och jag köpte den till priset av 374 kr och då ingår frakten. Nypris på denna Bondelid-kration är 699kr. Som sagt var, jag har provat och använt klänningen och VET att jag gillar den, så om säljaren håller vad hon lovat är jag SUPERNÖJD!

Som liten var jag söndagsskolan nere i Församlingshemmet trogen varje söndag i många många år. Jag var fascinerad av bibelns alla fantastiska berättelser och jag har faktiskt för mig att jag trodde på Gud fullt och fast i vissa perioder. Sedan övergick detta til att man trodde på "något annat". Ja, man blev på något sätt medveten om att det verkar orimligt att det finns en man som sitter uppe i himlen och påverkar oss. Jag tror fortfarande att det finns en högre makt av något slag. Jag har absolut inte den blekaste aning om denna makt är gestaltad på något vis, och det bryr jag mig inte så mycket om heller. Hursomhelst så tror jag att man alltid ska försöka vara snäll och godhjärtad. Jag tror inte det spelar någon större roll om man pratar skit om andra då och då eller  blir ovänner, grälar och kallar varandra dumma saker bara man inte medvetet försöker göra folk illa fysiskt eller psykiskt.

Bibeln proklamerar att vi alla är lika inför Gud. Under alla år i söndagsskolan var det just detta som man fick inpräntat och som jag tycker är så fantastiskt självklart. Alla är lika mycket värda. Ingen kan på något sätt sätta sig högre eller främre än andra - det är fel. I skolan försöker man som lärare vara rättvis i allt. Att sedan lekar och tävlingar utser en vinnare som får en vinst eller liknande är en del av livets hårda skola och det är en helt annan sak. Det är då man säger: "Livet är inte alltid rättvist..."

Men att präster och andra religösa medlemmar har rätt att fördöma andra människor kan jag inte förstå. Det rimmar så illa, ja helt fel i mina öron. Ta bara exemplet med de homosexuella. Varför skulle de vara mindre värda? Mördare och pedofiler ska förlåtas och renas men om du är en "vanlig hederlig" människa som råkar föredra ditt eget kön då ska du förskjutas... Va?!

Kvinnliga präster är ju också svårt för vissa att acceptera. Men hallå, det borde väl vara det första Gud hade gillat. Att alla vill och kan föra ut hans budskap till människorna, oavsett om budbäraren är en kvinna eller en man?

Ja ja, vad har då gjort mig så fokuserad på denna fråga? Jo, jag fick höra att det t.om. inom den kristna kyrkan i vårt moderna Sverige förekommer motsättningar som jag anser är rena sandlådepolitiken. En präst som tillhör ett sk frireligiöst samfund tillfrågas av ett par om han vill viga dem. Prästen i fråga har nämligen en relation till paret och de känner att det vore tryggt och fint att få vigas av honom. Eftersom paret tillhör svenska kyrkan ska de vigas i en "sådan" men då vill inte den kyrkan ta emot den frikyrkliga prästen!!! Hallå!? Hur var det nu? Vi är alla lika inför Gud, och alla inom den kristna läran har väl den heliga skriften (Bibeln) som sin grundpelare, eller?
Efter många turer tillåts prästen få viga dem i kyrkan, men helt plötsligt kan ovan nämnda kyrka inte tillhandahålla någon kantor utan det får paret själva fixa!!! Ha ha ha ha ! Snacka om att "straffa ut" någon.

Jag är absolut inte världens bästa människa, absolut inte, men sådant här får mig att se rosenrött. Varje dag förväntas vi i skolan föra etiska samtal med barnen och lära dem vad som är rätt och fel, att man ska vara snäll mot alla och att alla ska få vara med osv. Varje dag hör man talas om att barn och ungdomar gör saker som man baxnar av. HUR, jag bara undrar HUR, ska de veta vad som är rätt och fel om de ständigt tvingas höra och se saker som så tydligt talar mot det budskap vi ger dem?

Men jag har kanske fel... Man ska kanske inte behandla alla lika? Man kanske ska vara taskig mot någon för att man inte gillar dess utseende eller kläder. Kanske jag själv kan bli en bättre människa genom att trycka ner andra? Det kanske är tidens melodi? Snälla säg till mig då, för jag lever faktiskt efter gamla tiders motto.

Det är, i mitt tycke, ett ganska bra tag sedan jag klippte mig. Närmare bestämt var det den 29 december. Eftersom jag då klippte lugg så märks det väldigt tydligt att håret vuxit. Det är lite mer jobb med det och man suckar en och annan gång då man fixar och trixar med det. Men idag, ta mig sjutton, så blev det bättre än väntat. I mitt tycke alltså...
Luggen har jag föst lite åt sidan och förstår så klart att en lugg som är klippt till hellugg inte blir en snygg snedlugg. Men jag tycker ändå att jag ser klok ut, just idag...
Känner mig även lite vårig i min cerisa sköna tröja. Och just nu blir min blogg en skönhets- och modeblogg för jag vill faktiskt berätta att tröjan finns att köpa för 159 svenska riksdaler på Vero Moda och den är SÅ skön!

 

I skolans värld, liksom i många andra världar, får man ibland höra de mest charmiga saker från eleverna.

Då jag för ett antal år sedan hade en klass tre kom vi att tala om nunnor och att de levde i kloster. Jag tror vi hamnade i det området pga att de ofta odlade läkeörter i klostrets köksträdgård. Hursomhelst så försöker man ju som pedagog att ta tillfället i akt och lära de små liven fler saker inom samma område så man "spinner liksom vidare". I jämlikhetens namn gick jag vidare med frågan:
- Vissa kloster bebos av nunnor men andra kloster är det bara män som bor på. De brukar inte ha något hår mitt på huvudet utan bara en "krans runtom". Är det någon som vet vad de männen kallas?

En stunds betänketid inföll och ett par tre armar viftade sedan i luften. Jag pekade på en utav eleverna och bad om ett svar. Det fick jag och det var på fullt allvar och riktigt klokt uttänkt, men oj vad jag fick knipa för att inte börja skratta:
- Nubbar.

VISST var det väl SÅ klokt? Gummor och gubbar säger vi ju, varför då inte nunnor och nubbar?

Vissa saker gör man flera gånger i veckan, ja ibland t.om. flera gånger om dagen. Vissa av dessa sakerna ska ALLTID trilskas med en, fast man liksom nästintill gör dem av rutin. Ibland börjar jag fundera på om någon högre makt då har ett finger med i spelet. Som att någon tittar på en, pekar, fnissar och bubblande av skratt säger:
"Kolla in henne där nu! Titta så sjukt roligt det ser ut!"

Vill ni ha exempel? Tja, ett är t.ex. cykellåset. Jag cyklar nog till gymet fem av veckans sju dagar. Ja, och sedan hem igen. Det blir i alla fall tio cykelfärder i veckan kan man säga. Under sex eller sju av dessa svär jag för mig själv då jag kommer fram. Jo, för då är den där reflexen i bakhjulet i ett sådant läge att man inte kan låsa cykeln. HUR KAN DET KOMMA SIG?

Samma fenomen uppstår VARJE gång jag ska pumpa däcket. Man har väl aldrig stannat cykeln så att ventilgummina är i ett läge som gör det lätt att pumpa. Neeej, de har ju så klart hamnat bak stänkskyddet eller i någon anna konstig vinkel. HUR KAN DET KOMMA SIG?

Då jag ska ner i källaren för att tvätta eller hämta något så väljer jag vid tre av fem tillfällen fel nyckel (som går i låset men som absolut inte går att vrida om). HUR KAN DET KOMMA SIG?

Listan kan göras oändlig, men jag tror ni fattat vad jag menar va?

Såg en sådan där filmsnutt på Aftonbladets sida. Den handlade om en liten pojke som knappt sovit en blund under sitt treåriga liv! Föräldrar och läkare stod maktlösa och barnet var ju totalt frustrerat och aggressivt som resultat av sömnbristen! De hade dock hittat "felet" och tack var en operation av skallben och ryggrad sov nu pojken normalt.

Sicken start på en familjs gemensamma liv! Det måste verkligen ha tärt på dem....