Yakee!

I lördags var jag på fest. En utav tjejerna på festen gick i 6:an på skolan som jag började arbeta på då jag var nyutexaminerad lärare!!!!! Jag bestämde ganska så kvickt att tjejen var ju äldst på skolan på den tiden och jag var ju väldans ung...

Hursomhelst så berättade denna tjej om ett ärr som hon hade på kinden, vid mungipan och en liten bit ner över käkbenet. Hon hade fått det förra sommaren då hennes pappas hund (10månader gammal jakthund) helt oprovocerat hade hoppat upp mot henne (då hon reste sig från golvet) för att hugga henne i kinden!!!! Hjälp!!! Hunden låste sina käkar och tjejen fick sparka bort hunden som "hängde" i hennes kind! Detta resulterade i att merparten av kinden slets bort!!!! Gör det ine ont i er då ni hör detta? Jag kunde knappt lyssna klart, det gjorde ont i hela kroppen. Det blev ilfart till akuten i Hässleholm för att sedan vidaretransporteras till Kristianstad för plastikoperation. Visst ser man ärret, men efter att ha hört historian bakom så är man fascinerad över hur fint de kan lappa ihop något så trasigt. Hunden valde familjen att avliva. Tragiskt men förmodligen det bästa...

Adventskalender

Då var det dags igen! Gnugga geniknölarna Marlen! Pressa fram något kul som samtidigt är lärorikt och spännande och som innebär choklad och andra godsaker åt de små liven! Ja, ibland är det inte annat än att man känner sig som ett levande Kinderägg! Det är alltså dags att konstruera en adventskalender till skolbarnen.

Jag vet mycket väl att det skulle räcka med en vanlig lite sketen chokladkalender, men nu har jag ju i alla år gjort något annat OCKSÅ så de förväntar ju sig något... I fjol innehöll varje liten ficka på snögubbskalendern ett minikexchoklad samt en uppgift att ta reda på. Uppgiftens svar var alltid ett nummer. Numret skulle sedan föras in på en stor plansch och på höstterminens sista dag knåpade hela klassen fram ett meddelande av siffrorna. Det blev då: GÅ TILL BLÅ RUMMET OCH TA PÅSE! Vad innehöll då inte påsen om ännu mer godis.

Funderar i år på att eventuellt ha charader om julen på engelska (Vi hade julcharader på svenska i förrfjol). De får ju då inte vara alltför svåra. Jag tror dock att de hade klarat dem bra. Någon som har någon annan idé?

Stolt Som En Tupp

I mitt öga sitter en liten tår. En liten tår av stolthet. Min hals liksom snörps ihop så där som den gör då gråt är på väg och man försöker hindra den.

Varför nu detta tänker ni? Vad har hon att vara stolt över? Nej själv har jag inte åstadkommit något viktigt för vår framtid, men min syster har ju lyckats med konststycket att sätta två fina barn till världen. När jag nu ringde min syster berättade hon att hon varit på utvecklingssamtal för Moa som går sin första termin i 7:an. Hon hade fått så mycket beröm över hur duktig och flitig hon är!!!! Dessutom hade de sagt att hon är en UNDERBAR TÖS! Åh, så glad jag blir! Åh, så stolt jag blir! Stolt över både Moa som är en sådan härlig tjej och stolt över Merit som fostrat och väglett denna lilla tös till att bli så BRA!

Det är inga ord vi vanligtvis använder i vår släkt men Jag älskar er!
Många stolta och stora kramar från Marlen (moster och syster)

Be'toningsfel Eller 'Betoningsfel

Hur förklarar man betoningsfel via text?

Min farmor sa:
PÅ'MES FRI'TES om pommes frites

Jag har hört att någon sa:
VICKI NÅVA och menade då....ja just det: Vichy Nouveau

Hört några andra skojiga betoningsfel?

Julönskan


Blev utmanad av Elin.

Man ska skriva vad man önskar sig till jul.

Tre hårda klappar:
1. Glasögon, modell snygga, häftiga och moderna
2. Skrivbord
3. Nintendo Wii

Tre mjuka klappar:
1. Pappelina-matta
2. Någon att krama
3. Marimekkokuddar

Tre viktiga klappar:
1. En önskan om att det går Alexander & Moa väl i livet och att de förblir de go'a människor de är.
2. Att Merit får ett intressant och roligt fast jobb.
3. Att mamma och pappa får njuta av pensionen många år tillsammans.

Utmanar alla som känner för att göra en julig utmaning!

Nära Pensionärsvarning

I går höll jag på att göra det! Det där som jag förundrades över att människor gjorde då jag arbetade som kassörska på Domus. Nämligen; lägga upp varor på kassabandet, få dem "inslagna" av kassörskan, betala för dem, gå iväg....
Ingen som reagerar?
Efter att man betalat är den normala rutinen att man PACKAR NER sina varor! Nu hade jag sådan "slödatur" (så sa alltid min farmor, det betyder något i stil med att man har tur fast man liksom inte anstränger sig för att lyckas. Tror jag i alla fall) att det fanns ett inslagningsbord vid sidan av den kassa jag handlat i, så då jag i mina steg plötsligt inser att jag går ifrån varorna så låtsas jag ha ett ärende till detta inslagningsbord. Går alltså fram till bordet, tittar lite förstrött och vänder sedan på klacken och packar ner mina varor...

Det är SLÖDATUR det! 

Solsken I Regnet

Har precis läst min barndomskamrat Camillas blogg. Hon är i Thailand med sin man och deras lille son Gösta som är i 1,5 års åldern. Bara detta att få en adress till en Thailandsblogg skickad till sig gör ju att den svarta känslan, även kallad avundsjuka, bubblar upp i bröstet. Men man är ju inte sämre än att man beger sig in på bloggen varje dag för att läsa vad de har för sig. De verkar ju ha det gudomligt skönt med sol, bad och goda middagar på restaurang varje dag. Vad hade man inte gett för ett byte? Speciellt om man bemödar sig med att sticka näsan utanför dörren här och slås av det urtrista väder vi har... För ett par dagar sedan skrev Camilla dock att det regnade där. Thailändarna själva var visst chckade över detta regn som höll i sig i flera dagar. Vill knappt erkänna det, men den svarta känslan blandades upp lite till något grådaskigt... Ursäkta Camilla, men sitta här hemma i skitväder och jobb över öronen och läsa om era underbara dagar bäddade faktiskt för denna reaktion...

Hursomhelst, nu har solen kommit tillbaka till den lilla familjen i Thailand igen och det unnar jag dem verkligen! Camilla är en hard-working-woman av bästa Vinslövsklass och är värd en underbar semester. Hon skriver nu vidare om en fantastiskt underbar och romantisk högtid som thailändarna firade för någon kväll sedan. Det var jättevackert och allt utspelade sig nere vid havet där man sände ut små båtar med ljus osv. Vad tror ni händer? Jo då FRIAR hennes käre Micke!!! Kan det bli mer romantiskt? Vilken kille! Han samlade många poäng där ska ni tro! Nu hoppas vi verkligen att bröllopet hålls i brudens barndomsby och inte i Stockholm där paret bor nu;)

En solskenshistoria (som även är sann) mitt i allt novemberrusk!

Känner Du Också Så Här?

Man måste gå upp i tid,
så man kommer iväg i tid,
så man kommer hem i tid,
så man kommer i säng i tid.


Härliga Dagar

Så har jobbet satt igång efter höstlovet. Visst hade man kunnat "lova" lite till, men det var riktigt skönt att komma igång igen. Dessutom tycker jag att jag har haft två mysiga och roliga dagar med min klass. Jag trivs alltid bra med dem, men det har liksom känts lite "extra mysigt" och bra nu efter lovet.

Igår tisdag var vi t.ex. på Maxi. De pratade då om olika frukter och grönsaker. Vi fick provsmaka och vi fick även en stor påse med mumsiga saker med oss hem. Bara nyttiga mumsiga saker dock;) Väl hemma på skolan igen åt vi lunch och sedan gjorde klassen tillsammans en fruktsallad. Jag hade inhandlat glass som vi hade till och detta njöt vi av medan vi såg engelsk film. Vi ser en engelsk serie med engelsk text som heter Home Farm Twins. Mina elever går i 5:an och de gillar serien jättemycket och de förstår det mesta. Kul!

Idag har vi bl.a. haft bild. Vi gjorde ett höstmotiv utifrån fotot här nedanför. Barnen satt och målade och småsnackade medan jag startade en cd-skiva. Först låten var Warwick Avenue med Duffy och jag tänkte att: Ja ja, det kommer musik i deras smak lite längre fram på skivan, men oj vad de sjöng med i låten! Många sa helt spontant att: "Denna är så bra!" Sådant blir jag på något sätt så glad över. Ni som vet vilken låten är förstår nog vad jag menar. Det behöver inte alltid vara fräckt, häftigt, fartfyllt och coolt för att det ska gå hem. Skönt!

Det är även SKÖNT då man på onsdagskvällen kan tänka tillbaka på två arbetsdagar och vara nöjd och glad över dem. Det måste ju vara optimalt...



För övrigt anser jag att det blir mörkt alldeles för snabbt och det är kallt alldeles för tidigt!

Ögon På, Ögon Av

Inspirerad av min fd kollega Lotta hade jag i dag med mig min kamera ut på morgonpromenaden. Min kamera är ju inte tillnärmelsevis lika bra som Lottas men man kan ta helt ok bilder med den faktiskt.



Under denna promenad blev jag ganska snabbt varse om att man ser allt runt omkring sig på ett helt annat sätt då man söker motiv. Träd som man annars bara går förbi kan se sagolika eller läskiga ut. Ett litet löv på marken som man andra dagar nästintill trampat på, lyser nästan av sig själv och bara ber om att bli förevigat. Det är ungefär som om man kopplat på ögonen då man är i detta sinnestilstånd. Visst är de på annars också men det är en stor skillnad.



Under promenaden upptäckte jag ett taggtrådsstaket som jag tidigare aldrig lagt märke till. I detta hade några av höstens löv fastnat på sin väg ner mot marken. Ett ensamt löv satt i ett träd. Hur känns det, att vara sist kvar? Är det en ynnest, eller kanske ett nederlag?



Vidare upptäckte jag någon form av lav eller mossa som satt på grenarna hos en hop träd längs med cykelvägen jag gick på. Dessa försökte jag fotografera, och jag tycker själv att det blev ganska så bra faktiskt!





Avslutar med vackra höstlov. Likaså de bilder jag är mest nöjd med från dagens fotosession:

 





WITH AN OPEN MIND YOU CAN FIND LOTS OF BEAUTIFUL THINGS IN YOUR LIFE!

Alla Helgons Dag


Hösten har nått oss och frosten låg fast och fin i morse. Det är Alla Helgons Dag idag och det är en passande dag för det. Luften är klar, kall och hög. Nu när klockan närmar sig 19 har mörkret sänkt sig. Tidigare under dagen har solens strålar lekt bland de få löv som fortfarande finns kvar på höstträden.

Idag är dagen då vi ska minnas våra vänner och släktingar som inte längre finns bland oss. Vi ska minnas dem lite extra. Jag tänker på dem ofta. Jag tänker på tillfällen vi upplevde tillsammans. Jag tänker på saker som jag ännu inte gjort som jag vill göra, men som jag egentligen skulle vilja ha gjort medan dessa människor fortfarande fanns bland oss. Som t.ex. att gifta mig, skaffa barn och ha en egen familj med ett riktigt hem. Tanken då man var yngre var ju att mormor, farmor, farfar och morfar skulle fira jul där hemma med mig och min familj. Tanken var att de skulle känna glädje och stolthet över sitt barnbarn som för familjen vidare och gav dem glädje på ålderns höst. Hur blev det nu?
Morfar sa redan då jag var 30 att jag var för gammal för att få barn. Han tänkte inte alltid innan han sa saker...
Jag undrar om mormor och farmor var bekymrade för mig. Bekymrade över att jag liksom inte fick till det där som alla flickor ska få till. Om de hör och ser och är med oss nu så är de väl i så fall bestörta. Stackars dem! Deras äldsta barnbarn  följer inga som helst normer och riktlinjer då det gäller att stadga sig, skaffa familj och ha ett eget hem som känns inbjudande och familjärt. Nej, tvärtom så misslyckas hon ständigt. Upprepade gånger. Och nu rinner tiden i från henne. Vad ska det bli av henne? 37 år och sitter och bloggar... Hon som är så trevlig och rar...

Det är ju Halloween med nu . Med tanke på ovanstående så är jag väl liksom en form av Dr Jekyll och Mr Hyde.

Hursomhelst. Lilla mormor, lilla farmor, lille farfar och lille morfar. Om inte varje dag så är det ofta jag tänker på er. Ni gjorde min barndom och min uppväxt till något som jag minns med värme. Ni fanns alltid där och jag visste att ni tyckte om mig och jag kände att ni brydde er om mig. Jag tror faktiskt inte att ni är besvikna och bestörta över hur mitt liv blivit. Ni är nog mer bekymrade för jag tror att ni vet hur jag tänker och känner just nu. Om jag hade kunnat spola tillbaka tiden och gjort annorlunda så hade jag det. Men nu är det för sent. Vi får se hur livet artar sig härifrån. Man brukar ju säga att:
Då man minst anar det så händer det...


LJUSTRÄDET I MINNESLUNDEN I VINSLÖV.
KLOCKAN 20.30 LÖRDAGEN DEN 1 NOVEMBER 2008.
Till minne av Greta & Sven Olsson och Franze & Sven Svensson
Ni finns alltid med mig...

Vilka Ögon, Vilken Blick, Vilken MAN!


För min del kvittar det vad han gör och säger.
För mig är han mannen med stort M.
För mig förkroppsligar han ordet manlighet.
För mig får han gärna vara MIN...

Sant Eller Falskt

Har ni sett reklamen där en parant dam i vit rock berättar om hur smidigt man kan beställa medicin på en hemsida. Man behöver inget recept utan man ställer sin egen diagnos och de säljer allt från värktabletter, hjärtmedicin till amfetamin. Första gången jag såg och hörde denna reklam satt jag förundrad över ordet amfetamin. Visst sjutton är det narkotika, eller tar jag fel på ord? Jag tänkte också tanken att vem vågar beställa hjärtmedicin på nätet? Det hade jag aldrig vågat...
Damen berättar sedan vidare att man får läkemedlet hemskickat i brevlådan i ett diskret paket och att man inte kan vänta sig allt för mycket om man vill ha billiga varor.

I slutscenen står det www.crimemedicine.com. Först reflekterade jag inte över det men hjärnan fortsatte arbeta och jag förstod ju sedan att detta är en reklam i syfte att varna för att köpa mediciner på nätet. En mycket ruskig reklam tycker jag! Men nyttig och viktig!!!

Klicka gärna på länken och kolla...

Det Är Jag Som Är Zia

HEEEEEEJ!


Jag heter Zia. Snart ska jag döpas och då blir mitt fullständiga namn Zia Ella Young Hee Jakobsen. Ztiligt, eller hur? Just idag fick jag besök av mammas två kusiner och mammas morbrors fru. De hade med sig två gosiga outfits som jag hoppas mamma gillar, för de var verkligen mjuka och sköna och sedan var de inte rosa. Det känns skönt att någon gång få ha lite andra mer coola färger. Visst är jag som allra sötast i rosa men ni vet hur de e, man vill ju va en cool brud ibland...

Då tanterna fikade med mamma satt jag först och försökte hänga med i deras snack, men efter ett tag tröttnade jag och gnydde lite så att mamma bar in mig i min sköna säng. Jag hörde hur tanterna tjatade vidare ute i köket medan de mumsade på frallor och chokladbullar. Till sist slumrade jag in - härligt! Sov inte mer än tre timmar i natt så man har ju lite att ta igen;) Värre för mamma, hon fick snällt sitta kvar!

Tanterna var så nöjda med sitt besök och de tyckte att jag var SÅ SÖT, SÅ SÖT! Min nästkusin skulle också varit med, men eftersom tanterna kom redan vid 11 och min nästkusin är tonåring så sov hon fortfarande! Det ska jag också göra då jag är tonåring. Guuuuud så coooolt!



Lockigt Lockade...

... så nu har jag beställt tid för att permenenta mitt "hårsvall"!
Har du någon bra bild på en fin lockig frisyr så sänd den omedelbums!
Har du någon bild på absolut No No då det gäller lockigt hår så sänd den också!




Skräck Förvandlas Till Stolthet & Glädje

Med darrande knän äntrar jag väntrummet. Med lite svårigheter lyckas jag få på mig de blå tossorna över mina NYA SVARTA FINA ECCO-STÖVLAR. Jag sätter mig ner på en av väntrummets mindre mjuka stolar med handväskan i mitt knä likt en äldre dam. Flyttar ner den diskret på golvet då jag inser hur jag sitter. Tar en ELLE inredningstidning ur tidningsstället. Bläddrar förstrött. Ser upp på damen som sitter mitt emot mig. Är hon nervös? Nej, hon ser helt ko-lugn ut, likt en inventarie som hör till detta tortyrens näste. Bläddrar vidare. Lyckas faktiskt  samla blick och tankar och får en idé till en fars-dags-present ur tidningen.

Sköterskans klackar slår nu mot golvet. Hon rundar hörnet och hennes blå kläder uppenbarar sig i väntrummet.
-Marlen, säger hon med mjuk röst.
-Ja, svarar jag och tycker nästan att jag låter som barnen i "Kalles klätterträd" då de har upprop i skolan. Men det lät nog fullt normalt för sköterskan bara ler och vinkar in mig i tortyrkammrens innersta väsen.

Så sitter jag då i den fördömda stolen. Hur liten är man inte i den? Hur vild är inte ens mage då man sitter här? Man gapar, man känner instrument fara runt i gapet och man bara väntar på att den stora stora smärtan ska infinna sig likt ett knivhugg...



-Så där ja! Det ser ju jättefint ut! Inga hål! Då ses vi om ett år igen!
Vänta lite nu. Ursäkta mig. Vad sa du? Inga hål? Fint? Ett år tills nästa gång?
JIPPIEEEEEE!!!!!!



Då jag betalat min räkning och kommer ut i väntrummet igen slås jag av tanken att det måste blivit ommålat sedan jag var här för 10 minuter sedan. Det hade förut en sådan dyster färg, nu är det ljust och behagligt. Den hårda stolen ser riktigt snygg ut Jag gillar det!!!!

Och vet ni vad? Jag gillar faktiskt min tandläkare också! Han är perfekt för mig! Tyvärr tror jag att han inte tar emot nya kunder för han har fullt. Men jag rekommenderar honom i alla fall:
ANDERS JOHANSSON I VINSLÖV - You are the best dentist!!!


En Sak Till Bara...


Kommer ni ihåg att jag var nervös för hur mina nyvunna naglar skulle sluta efter flyttstädningen? De är kvar och jag är riktigt stolt över dem eftersom de faktiskt är mina egna och inte "fejkade". Kände att jag fick ta ett bildbevis innan något händer för det brukar vara så att "faller en så faller alla..."
Dock är mina händer inte en kroppsdel hos mig som jag gillar. Feta korta fingrar på bleka  små dvärghänder. ÖRK!


So far so good!

Första Dagen - Var Tog Den Vägen

Höstlovet 2008 är nu inlett. En dag börjar gå mot sitt slut och man undrar förtvivlat vart den tog vägen. Den gick så fort. Ska alla andra dagar på lovet gå lika fort? Jag anser mig dock ha haft en fin lovdag. Trots att dagen flög förbi har jag "fått ut" en hel del av den.

Jag steg upp vid halv åtta för att städa i min lilla lya. Skulle gjort det igår men hann inte förrän klockan var för mycket. Var sedan på Kvantum och handlade nybakta bullar, skinka i delikatessdisken, ost, marmelad m.m. Vid 10-tiden kom Lotta och hennes golden Jack. Vi gick en promenad på 1,5 timme vid våtmarkerna. Härligt! Då vi kom hem här fikade vi nybryggt kaffe samt ovan nämnda bullar med tillbehör. Mums!
Då Lotta och Jack lämnat mig satte jag mig för att läsa den bok vi har som kompetensutveckling på jobbet. Ingen alls dålig bok, men oj vad drygt det är att läsa då det är ett "måste". Jag önskar verkligen att jag kunde läsa snabbare och samtidigt få ut något av det lästa, men nej, det går inte. Jag är och förblir en snigel då det gäller läsning. Hursomhelst så har jag läst drygt 100 sidor och det får jag väl vara nöjd med.

Sedan är det ju måndag i jämn vecka och då har jag mitt pump-pass på Hälsostudion. Det var fullsatt med glada och pigga människor så det var som vanligt jättekul då man väl kommit igång. Men rackarns va jag är nervös innan! Då undrar jag alltid varför jag gett mig in på det. Men efteråt känns det som ett lyckorus. Man har lyckats och man ser att man har folket med sig. Underbart!!!

Då jag kom hem, hade duschat och brett ett par mackor så startade Cityakuten! Kan det bli bättre? Det är verkligen ett skönt avslut på en bra dag. Så nu ska jag bara avsluta bloggandet, vaska av fejset och sedan hoppa i säng. Jag ska försöka sova utan mardrömmar men det blir inte lätt. I morgon väntar nämligen något av det värsta jag vet; TANDLÄKAREN!!!! Jag verkligen hatar det, trots att jag har världens raraste tandis. Håll tummarna är n snälla...

En höstlovsdag hos mig:


Som synes piggas läsningen upp med kaffe och tända ljus:o)

Om Det Tvista Di Lärde

Svettas man mycket för att man är otränad? Är det kanske så att man svettas mycket för att man är vältränad?
För att kroppen då är bra på att svalka av sig som ju hela svettningsprocessen går ut på.  Jag väljer att tro på det senare alternativet. Jag svettas nämligen som en gnu bara jag gör minsta ansträngande grej. Med detta vill jag inte påstå att jag är vältränad, det är inte alls det som detta resonemang går ut på. Nej, jag vet bara att jag har svettats mer och mer för varje år som jag varit aktiv. Förr, då jag inte tränade regelbundet utan mest var passiv, så svettades jag inte ett dugg. Därav min enkla slutledningsförmåga i denna fråga.

Jag ÄLSKAR att svettas, då det är meningen att man ska svettas. Som t.ex. på diverse pass, under en rask promenad, vid andra kroppsliga aktiviteter men inte då man går i affärer och provar kläder. Då är det jobbigt att svettas! Pinsamt också då man känner svettpärlorna på överläppen och en droppe som faller längs ryggraden och stannar i svanken...
 Vid sådana tillfällen känner jag mig mycket mycket okvinnlig...

Frågan är om detta är kvinnligt (linnets originalfärg är ljusbrun):





Modell För En Timme...

... var jag igår. Det var kul! Lisa plåtade några av oss gym-instruktörer för sitt jobbs räkning. Jag hoppas att någon/några av bilderna blev bra så att man kan köpa dem och kanske lägga upp dem här. De är ju liksom tagna av ett proffs so to say...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0