Min Egen Blogg

Har precis läst min barndomskamrat Camillas blogg. Hon är i Thailand med sin man och deras lille son Gösta som är i 1,5 års åldern. Bara detta att få en adress till en Thailandsblogg skickad till sig gör ju att den svarta känslan, även kallad avundsjuka, bubblar upp i bröstet. Men man är ju inte sämre än att man beger sig in på bloggen varje dag för att läsa vad de har för sig. De verkar ju ha det gudomligt skönt med sol, bad och goda middagar på restaurang varje dag. Vad hade man inte gett för ett byte? Speciellt om man bemödar sig med att sticka näsan utanför dörren här och slås av det urtrista väder vi har... För ett par dagar sedan skrev Camilla dock att det regnade där. Thailändarna själva var visst chckade över detta regn som höll i sig i flera dagar. Vill knappt erkänna det, men den svarta känslan blandades upp lite till något grådaskigt... Ursäkta Camilla, men sitta här hemma i skitväder och jobb över öronen och läsa om era underbara dagar bäddade faktiskt för denna reaktion...

Hursomhelst, nu har solen kommit tillbaka till den lilla familjen i Thailand igen och det unnar jag dem verkligen! Camilla är en hard-working-woman av bästa Vinslövsklass och är värd en underbar semester. Hon skriver nu vidare om en fantastiskt underbar och romantisk högtid som thailändarna firade för någon kväll sedan. Det var jättevackert och allt utspelade sig nere vid havet där man sände ut små båtar med ljus osv. Vad tror ni händer? Jo då FRIAR hennes käre Micke!!! Kan det bli mer romantiskt? Vilken kille! Han samlade många poäng där ska ni tro! Nu hoppas vi verkligen att bröllopet hålls i brudens barndomsby och inte i Stockholm där paret bor nu;)

En solskenshistoria (som även är sann) mitt i allt novemberrusk!