Min Egen Blogg

INFO FRÅN ANTICIMEX HEMSIDA:

Nu är tiden inne för att njuta frukterna av sommarens blomning. Men det finns andra som delar vårt fruktfat - nämligen småflugor av släktet Drosophila. (Ja, jag har då INTE bjudit in dem till mitt fruktfat. Alltså är de inbrottstjuvar-brottslingar som ska sättas dit!)De små, bara ett par mm stora flugorna svirrar kring frukterna i jakten på surnande fruktsaft. Flugorna har flera namn - fruktflugor, ättiksflugor eller bananflugor. (Även kallade små jävlar, äckel och inkräktare!)

Benämningen ättiksfluga är bra eftersom det är den surnande fruktsaften som är attraktiv. (Vad då surnande fruktsaft? Jag har fina goda färska frukter här. Inget SURT så dra små äckliga kryp!)Flugorna förökar sig i resterna av vår fruktmåltid, gamla äppelskrottar, fruktskal och övermogen frukt. (Åh va jätteäckligt! Har de små krypen sex här hemma också!? UUUUUUUT UR MITT HEM!!!!!)
De förökar sig otroligt snabbt. (NÄHÄ!?)En ny generation ättiksflugor kommer till världen på en vecka, och varje hona lägger 500 ägg. (Läste en artikel i dagens Aftonbladet om att alla inte borde få skaffa barn. Gäller detta även inom bananflugevärlden!!??) 

Hur håller vi flugorna borta? (Ska man egentligen behöva fundera över det om man inte bjudit in dem?)
Var noga med att kasta fruktavfall i slutna påsar och håll frukterna i skålen fria från övermogen, ruttnande frukt. Spara inte påsar med packad frukt - de undre saftar av sig och ruttnar. Lägg istället ut dem på plant torrt underlag. Kasta aldrig fruktrester i papperskorgen, eftersom den kanske töms mer sällan. (Var ska man då slänga det? Man borde få slänga vad man vill i sina egna sopor utan att få oönskat besök. Tillhör inte det våra mänskliga rättigheter kanske?)

Tips:
Prova att blanda till 2 delar vinäger, 1 del sirap och 1 droppe diskmedel (utan ammoniak) i en liten flaska eller dylikt. Blandningen lockar till sig fruktflugorna, som tar sig ner i flaskan och stannar där. (Är det riktigt riktigt säkert de'? I så fall ska jag genast avbryta min jakt och fixa denna magiska blandning. Den största anledningen till att bli av med dem just nu är nog att jag hatar tanken på att det utövas sexuell aktivitet här inne utan mitt deltagande. DET känns obehagligt på något vis....)


SO WISH ME GOOD LUCK!!!!!

DAGENS DISS: Surprise;) Bananflugor
DAGENS HISS: Septembersolen

Många äro de dagar då jag loggat in på hennes sida. Många äro de dagar då jag besviket tänkt, åh nej hon har inte skrivit något... Jag som så gärna vill läsa hennes tankar och få veta lite om vad hon gör. Hon skriver bra och man träffar henne sällan så då man läser något som hon skrivit känns det som om man setts på något vis. Hon är ju en av mina absolut största favoriter och dem vill man klart "se mer utav". Och idag, nu äntligen, så fanns hon där igen! Underbart!

Märkligt nog skrev hon om samma sak som jag tänkte ta upp igår, men som jag inte hann. Nämligen det försök man i onsdags skulle genomföra för att återskapa Big Bang. Ja, gör gärna det. Alltså försöket, men låt bli att informera oss "vanliga människor" om att hela jorden eventuellt ska slukas av små svarta hål som försöket resulterar i!!! Klart som korvspad att barn, ungdomar och även vuxna med för den delen, blir helt hispiga och förväntar sig att de snart inte kommer att finnas till längre. Otroligt korkat må jag säga.

Vetenskapsmännen strålar nu av lycka för försöket gick bra och den sk partikelstrålen uppförde sig exakt så som de hade förväntat sig. Vi "vanliga människor" strålar också av lycka, men av helt andra orsaker, nämligen att vi överlevde!

DAGENS DUBBELHISS: Moas inlägg och att det är FREDAG idag
DAGENS DISS: Kylan som påminner om att hösten är här

Hoppas att Jenny också har det för annars vet jag inte vad jag gör med min kropp! Har inte känt så mycket tidigare under dagen, men nu då jag skulle veckla ut mina ben efter soffsittandet så kände jag det EVERYWHERE!!! Roligt att ha testat och säkert en nyttig och bra träningsform men inget jag kommer att fortsätta med tror jag... Har sitt ursprung i Ryssland... Säger väl allt om intensiteten....

När jag sitter i mitt vardagsrum efter det att kvällsmörkret lagt sig, ser jag människor promenera, cykla och springa förbi i gatlyktans sken. Ibland ser jag dem men ser dem ändå inte om ni förstår vad jag menar. Jo, jag ser dem men tänker inte mer på det. Reflekterar överhuvudtaget inte över om det var en man eller kvinna, om det var två eller tre stycken. Vid andra tillfällen kan jag tvärtom bli helt begejstrad i personerna av olika anledningar. Det kan t.ex. vara så att de ser mycket ensamma ut. Är de då även gamla, har svårt att gå och sätter sig för att pausa på bänken här utanför, så kan en och annan tår leta sig fram i ögonvrån. Jag tror att jag ser min egen farmor, mormor, farfar och morfar i dessa lite äldre personer. Jag saknar dem och vill absolut inte att de ska vara ensamma...

Andra gånger sitter det förälskade par på bänken. Det kan också leda till tårar...Men då är det den svarta avundsjukan som väller fram. Jag kan ärligt säga att jag inte tänker: "Åh vad underbart med ett sådant lyckligt par! Den ungdomen den ungdomen..." Nej, tyvärr är jag bitter numera och tänker: "Sitt inte och hångla utanför mitt fönster!" Hrm... Tänker ni som jag på boken med en viss titel där ordet bitter ingår...? Jag vill inte vara så'n, men jag är det just nu....

Nu lär jag väl råka i klammeri med vissa för det jag skriver härnäst...
Just nu står det en tjej i gatlyktans sken. Hon kan väl vara sisådär tjugo år och är just i färd med att "kissa" sin hund. Men jag vet inte om man kan kalla det hund... Det är en sådan där yttepytteliten sak som man skulle trampa ihjäl om den hamnade under ens fot. Jag har inte riktigt förståelse för dessa "djur" och den uppståndelse och popularitet de nu innefattar. Jag tycker dem är räliga. I vintras såg jag några sådana små tingestar vänta på att få hoppa in i en bil och medan de stod där i snömodden och väntade så riste deras ben, ja hela deras kropp, värre än en jordbävning på högsta richterskalan!!! Örk! Nu går hon iväg med "jycken". Det är bara det att en sådan lite jycke går inte utan liksom hoppar fram...

Ja ja, smaken är som baken. Så tycker jag... För en stund sedan gick det en man med en irländsk varghund här förbi. Det är ju som ett helt föl för sjutton! Jag glömmer aldrig då jag för många år sedan skjutsade en elev hem. Den här eleven bodde så pass långt från skolan att vi inte kunde gå dit med alla barnen. Till de andra barnens hem hade vi gått för att fotgrafera deras hus. Nu skjutsade jag den här killen hem och så passade vi på att ta en bild av hans hus också. Då vi kom fram och gått ut ur bilen och tittar upp mot deras hus som ligger på en backe säger killen:
- Jag undrar om Egil är vaken.
Och i samma stund ser jag något stort grått växa upp på deras veranda. I nästa sekund kommer detta stora galopperande mot mig nerför backen.
- Ssssstannnnar han? är det enda jag kan få fram.
Egil stannade, vände bakänden mot mig och då han glatt välkomnade lill-husse hem så piskades mitt ansikte av hans glada svans. För han var just en Irländsk varghund och enligt lill-husse den största i sin syskonkull! Jo jag tackar jag! Jag kan gladeligen erkänna att jag var en styck rädd liten fröken i detta ögonblick. Jag kommer aldrig att glömma det!