Min Egen Blogg

Under mitt 37-åriga liv har många människor haft stor betydelse i olika sammanhang för mig. Mina far- och morföräldrar t.ex. och då speciellt min mormor.

Min mormor hette Franze Alfhild Ingeborg och hennes tilltalsnamn var Franze. Det namnet var hon stolt över. Jag kan tänka mig att hon under sin uppväxt fick mycket uppmärksamhet kring sitt namn. Dels var det ovanligt i sig och dels innehöll det ett zäta!

Varför mormor blev speciell för mig vet jag inte men jag tror att det var för att man kunde komma hem till henne och bara vara. Hon gjorde inte så stor affär utav att man kom utan man kunde ta några smörgåsrån med ost på och sätta sig i fåtöljen eller lägga sig i soffan och läsa mammas och mina mostrars gamla serietidningar. Nu när jag tönker efter så har jag läst de där serietidningarna 1000-tals gånger. Jag kunde dem utantill men ändå läste jag dem om och om igen! Framför mig ser jag korgen som de låg i som alltid stod under vardagsrumsfönstret...

Just läsandet var nog den brännande punkten i förhållandet till mormor. Hon liksom jag lärde sig läsa vid 4 års ålder och vi var lika fascinerade av det båda två. Vi kunde sitta i varsin ände av soffan, djupt försjunkna i våra böcker, utan att säga något. Båda visste vi hur känslan var för den andre. Ibland kom morfar in, grymtandes och frustandes, och pockade på vår uppmärksamhet. Någon gång kunde vi bemöda oss med att ge honom en blick, men oftast gjorde vi ingen ansats till att konversera med honom. Han var van...

Många är de gånger man pratat böcker med mormor. Hon var även intresserad av allt som hände i världen och hon höll sig ajour både bland nyheter och bland oss i släkten. Tänk att hon lånade alla Harry Potter-böckerna och läste ut dem på nolltid. Då var allt Moa och Alexander lite chockade! Då vi senast pratade böcker var hon så sugen på att läsa två fortsättningsböcker i en serie. Jag hittade dem på nätet och beställde dem som julklapp åt henne. Den julklappen fick hon aldrig, för mormor försvann så hastigt från oss dagarna innan jul för snart 3 år sedan. Jag har fortfarande svårt att förstå vad som hände den där kvällen. Mormor var ju den friska och pigga bland sina väninnor. Det var hon som skjutsade runt på dem i sin lilla gula bil. Jag saknar dig så mycket mormor... Du försvann alldeles för tidigt. Den enda trösten är att du levde ett friskt liv. Du hade aldrig legat på sjukhus och du fick bo hemma och kunde ta hand om dig själv hela tiden. Jag hoppas så innerligt att du aldrig hann bli rädd och att du inte hade ont lilla mormor...

Idag är det din födelsedag. Jag tänker ofta på dig, men alldeles speciellt en dag som den här. Jag vet att du finns med oss. Du har visat mig det i en dröm. Tänk, vi bestämde att den av oss som "försvann" först skulle "besöka" den andre om det var möjligt. Du gjorde det mormor, på ett mycket försynt sätt i en dröm. Men jag förstod...