Som Alla Andra
Jag antar att jag inte är ensam. Ensam om känslan av att ibland känna sig totalt värdelös. Inget man gör känns som om det blir riktigt bra. Folk runt omkring en kan säga: "Skitbra Marlen, du är så duktig!" och man blir glad över detta. Men innerst inne känns det som om man är en looser, som om allt man gör inte är på riktigt, bara tillfälligt och mindre bra.
Så här känner jag på jobbet just nu. Jag trivs mycket bra med de elever jag arbetar med och jag har många roliga stunder under en arbetsdag. Inom mig har jag dock världens stress. Jag tycker att jag inte lyckas bra nog, har inte kontroll över min planering, hinner inte det jag ska hinna, kommer att lämna en klass som inte får den framtid de är värda pga av mig; deras inkompetenta lärare som bara gör allt halvdant och oproffsigt...
Möter så en förälder till ett barn i min klass i affären på väg hem. Vi småsnackar lite och hon säger att hennes man hade frågat deras son vad han tyckte var allra bäst i skolan. Sonen svarade att det kunde han inte svara på för det fanns två saker som han tyckte lika mycket om. Pappan menade att han i alla fall kunde berätta vilka dessa två saker var. Då sa han: "Det är rasterna och Marlen. Dem är lika bra, så jag kan inte välja."
Blir man glad eller blir man GLAD? Jag sa verkligen till mamman att oh vad glad jag blev över dessa ord! De värmde verkligen och speciellt vid ett sådant här tillfälle då man känner sig lite mindre lyckad i sin yrkesroll.
Dessa ord ska jag plocka fram då känslan av misslyckande pockar på. Jag kanske inte är världens bästa pedagog, men om man är omtyckt brukar det i alla fall betyda att de gillar det man gör och då tror jag att de lär sig något också!
Så här känner jag på jobbet just nu. Jag trivs mycket bra med de elever jag arbetar med och jag har många roliga stunder under en arbetsdag. Inom mig har jag dock världens stress. Jag tycker att jag inte lyckas bra nog, har inte kontroll över min planering, hinner inte det jag ska hinna, kommer att lämna en klass som inte får den framtid de är värda pga av mig; deras inkompetenta lärare som bara gör allt halvdant och oproffsigt...
Möter så en förälder till ett barn i min klass i affären på väg hem. Vi småsnackar lite och hon säger att hennes man hade frågat deras son vad han tyckte var allra bäst i skolan. Sonen svarade att det kunde han inte svara på för det fanns två saker som han tyckte lika mycket om. Pappan menade att han i alla fall kunde berätta vilka dessa två saker var. Då sa han: "Det är rasterna och Marlen. Dem är lika bra, så jag kan inte välja."
Blir man glad eller blir man GLAD? Jag sa verkligen till mamman att oh vad glad jag blev över dessa ord! De värmde verkligen och speciellt vid ett sådant här tillfälle då man känner sig lite mindre lyckad i sin yrkesroll.
Dessa ord ska jag plocka fram då känslan av misslyckande pockar på. Jag kanske inte är världens bästa pedagog, men om man är omtyckt brukar det i alla fall betyda att de gillar det man gör och då tror jag att de lär sig något också!
Kommentarer
Trackback
