Systrarna Olsson
Då jag såg överskriften i kusin Elins blogg slogs jag av en rolig (tycker jag) sak.
Ibland då min syster och jag träffas och resten av vår närmsta familj är där, så kan en diskussion, ett inlägg eller bara ett ord sätta igång något hos oss. Det är liksom som att trycka på en knapp. Vi behöver inte säga något till varandra, vi liksom bara "startar". Startar med vad då kan man ju fråga sig, tja oftast är det sånger eller ramsor som på något sätt finns i våra minnen från barndomen. Exakt hur de triggas igång vet jag inte men vi går igång i alla fall.
En av dessa otaliga saker vi brukar sjunga är
"Robin Hood och Lille John går igenom skogen odeladi odeladi hoppsan vilken dag..." osv
Denna sång fanns på ett sådant där "lyssna på band och vänd blad vid pipet-set."
Signaturmelodin från Kalles Klätterträd är en annan: "Under trädet sitter morfar och läser tidningen, morfar tycker om att läsa om allting som har hänt. Dodidodidodidodidodidodidodidodido..."
Minns ni Dr Snuggles? Det gör i alla fall Merit och jag:
"För första gången gången gången har en robot hjärta fått, ett hjärta som ej gått..."
Vissa inslag kommer från pappas otaliga kasettband som vi bland annat lyssnade på under bilsemestrarna. Här är en favis bland dem. Kan det va Schytts, Thorleifs eller Kramgo' låtar kanske:
"Invitation till giftermål får va för mig, separation och irritationsmoment till det säger jag nej. Du kom, du log och hjärtat på mig sloooog. Nu är jag fri och skall för evigt så förbli..."
Behöver jag nämna att övriga familjemedlemmar bara tittar på oss, skakar på huvudet och säger:
Systrarna Olsson!
