Min Egen Blogg

Som liten var jag söndagsskolan nere i Församlingshemmet trogen varje söndag i många många år. Jag var fascinerad av bibelns alla fantastiska berättelser och jag har faktiskt för mig att jag trodde på Gud fullt och fast i vissa perioder. Sedan övergick detta til att man trodde på "något annat". Ja, man blev på något sätt medveten om att det verkar orimligt att det finns en man som sitter uppe i himlen och påverkar oss. Jag tror fortfarande att det finns en högre makt av något slag. Jag har absolut inte den blekaste aning om denna makt är gestaltad på något vis, och det bryr jag mig inte så mycket om heller. Hursomhelst så tror jag att man alltid ska försöka vara snäll och godhjärtad. Jag tror inte det spelar någon större roll om man pratar skit om andra då och då eller  blir ovänner, grälar och kallar varandra dumma saker bara man inte medvetet försöker göra folk illa fysiskt eller psykiskt.

Bibeln proklamerar att vi alla är lika inför Gud. Under alla år i söndagsskolan var det just detta som man fick inpräntat och som jag tycker är så fantastiskt självklart. Alla är lika mycket värda. Ingen kan på något sätt sätta sig högre eller främre än andra - det är fel. I skolan försöker man som lärare vara rättvis i allt. Att sedan lekar och tävlingar utser en vinnare som får en vinst eller liknande är en del av livets hårda skola och det är en helt annan sak. Det är då man säger: "Livet är inte alltid rättvist..."

Men att präster och andra religösa medlemmar har rätt att fördöma andra människor kan jag inte förstå. Det rimmar så illa, ja helt fel i mina öron. Ta bara exemplet med de homosexuella. Varför skulle de vara mindre värda? Mördare och pedofiler ska förlåtas och renas men om du är en "vanlig hederlig" människa som råkar föredra ditt eget kön då ska du förskjutas... Va?!

Kvinnliga präster är ju också svårt för vissa att acceptera. Men hallå, det borde väl vara det första Gud hade gillat. Att alla vill och kan föra ut hans budskap till människorna, oavsett om budbäraren är en kvinna eller en man?

Ja ja, vad har då gjort mig så fokuserad på denna fråga? Jo, jag fick höra att det t.om. inom den kristna kyrkan i vårt moderna Sverige förekommer motsättningar som jag anser är rena sandlådepolitiken. En präst som tillhör ett sk frireligiöst samfund tillfrågas av ett par om han vill viga dem. Prästen i fråga har nämligen en relation till paret och de känner att det vore tryggt och fint att få vigas av honom. Eftersom paret tillhör svenska kyrkan ska de vigas i en "sådan" men då vill inte den kyrkan ta emot den frikyrkliga prästen!!! Hallå!? Hur var det nu? Vi är alla lika inför Gud, och alla inom den kristna läran har väl den heliga skriften (Bibeln) som sin grundpelare, eller?
Efter många turer tillåts prästen få viga dem i kyrkan, men helt plötsligt kan ovan nämnda kyrka inte tillhandahålla någon kantor utan det får paret själva fixa!!! Ha ha ha ha ! Snacka om att "straffa ut" någon.

Jag är absolut inte världens bästa människa, absolut inte, men sådant här får mig att se rosenrött. Varje dag förväntas vi i skolan föra etiska samtal med barnen och lära dem vad som är rätt och fel, att man ska vara snäll mot alla och att alla ska få vara med osv. Varje dag hör man talas om att barn och ungdomar gör saker som man baxnar av. HUR, jag bara undrar HUR, ska de veta vad som är rätt och fel om de ständigt tvingas höra och se saker som så tydligt talar mot det budskap vi ger dem?

Men jag har kanske fel... Man ska kanske inte behandla alla lika? Man kanske ska vara taskig mot någon för att man inte gillar dess utseende eller kläder. Kanske jag själv kan bli en bättre människa genom att trycka ner andra? Det kanske är tidens melodi? Snälla säg till mig då, för jag lever faktiskt efter gamla tiders motto.