Min Egen Blogg

Idag är det tisdag och eftersom det är sommar har ännu ett avsnitt av "Morden i Midsomer" sänts på ettan. I lööööv it! Som säkerligen alla mina nära och kära vet så älskar jag ju deckare av alla de slag. Det ska handla om mord alltså!

Som liten var jag säker på att i framtiden bli detektiv. Det var liksom ingen påhittad idé utan jag var övertygad om att detektiv var ett yrke, och det skulle jag bli! Som liten var jag (har jag fått berättat för mig) inte glad för att sova. Jag minns tydligt hur mamma och jag satt uppe jättesent på kvällarna och såg den ena deckaren efter den andra. Ibland smög det sig in någon rysare där emellan också. Då jag kom till skolan hade jag massor att berätta för fröken och mina klasskamrater. Nu så här i efterhand förstår jag varför fröken allt som oftast avbröt mitt berättande eller helt sonika inte lät mig berätta.

Jag minns även att det i mammas tidning, Hemmets Journal som hon prenumererade på, fanns en sida som hette "Möte med det okända". Där berättades de mest fantastiska saker om människor som gick igen m.m. Jag älskade dessa "noveller". Där fanns ju fotografier och allt så jag trodde ju verkligen att de här historierna hade hänt. Fröken gjorde allt för att få mig att förstå att det inte var så medan mina klasskamrater såg ut som ett gäng guppies med hängande underkäke. Blubb blubb liksom...

Nu, som vuxen och som lärare, kan jag ju bara tänka mig hur förfasad min kära fröken måste ha varit. Hon måste ju ha undrat vad mamma och pappa var för slags föräldrar som lät en 7-åring sitta uppe och se på en sådan massa tjafs. Men, faktum är att det var enda sättet att få mig att sova. Jag måste erkänna att så kan det vara även idag. Har jag inte fått läsa ett par sidor i min deckare så vänder och vrider jag mig i ett. Har provat att läsa andra saker som t.ex kärlekshistorier eller historiska skildringar men icke! Deckare är absolut bäst. Det är härligt att känna triumfen då mördaren till sist avslöjas och jag inom mig kan tänka: Det var ju honom jag misstänkte från sida ett!

Dagens avsnitt av Morden i Midsomer var faktiskt mer sorgligt än hemskt tycker jag. Usch, jag satt och hade tårar längs kinderna då man fick se hur en pojke blev retad, jagad och slagen av ett gäng andra barn. Sådant är hemskare än alla mord i världen tycker jag!
Hursomhelst så är det väl fler än jag som undrar när befolkningen i Midsomer ska dö ut? De som inte är mördade bör ju rimligen sitta inne för att ha begått något av de tjugotal mord som sker där varje sommar? Eller? Det kan ju knappast vara så att där flyttar in extremt mycket folk till byn. Den kan ju liksom inte ha världens mest charmerande rykte.

För mig är Morden i Modsomer lika med sommar, avkoppling och vara uppe länge. Med andra ord ett ljuvligt sätt att avsluta en helt vanlig tisdag med!

Vad det beträffar mina planer på att bli deckare så har jag lagt dem åt sidan. Det fanns ju ingen linje för det på gymnasiet. Min största dröm inom deckarområdet är nu att någon gång skriva en deckare. Det hade varit fantastiskt skoj och spännande. Har läst att Camilla Läckberg faktiskt gick en deckarskrivkurs då hon påbörjade sin karriär aom författare. Det vore något att önska sig i 40årspresent!

DAGENS HISS: Morden i Midsomer
DAGENS DISS: Föräldrar som inte inser då deras barn hamnat på "villovägar"
DAGENS SOMMARBUKETT TILL: Jenny Sedin för ett väl genomfört sommargympapass!

På återskrivande!