Min Egen Blogg

Vad hände då? Alltså den 18 juli 1991? Jo då föddes världens go'aste lille kille! Han fick namnet Alexander och vann mitt hjärta direkt. Som moster till honom tyckte, och tycker jag, att han är alldeles fantastiskt jättebra! Visst har han ändrats lite sedan 1991. Han är samme go'e kille men hans ordförråd, intressen och framförallt röstläge har förändrats... Jag hoppas dock att hans klokhet, omtänksamhet och artighet kommer att finnas kvar i all evighet för den hör liksom ihop med "min Alexander". Vi ska fira honom i kväll med världens kak-kalas och paketer. Vi ses Alex!

Sedan måste jag bara berömma vårt tidningsbud! Jag har bott i x antal lägenheter och hört tidningen komma på ett eller annat sätt genom inkastet. Här sker det på världens mjukaste sätt:
Inkastluckan viks försiktigt in, därefter trycks tidningen långsamt och vördnadsfullt in och hålls kvar i ena änden så långt det är möjligt så att avståndet tills den ska dimpa i vårt hallgolv är så kort som möjligt. Då släpps den mjukt och endast en liten duns hörs. Själva inkastluckan hålls kvar av andra handen och släpps långsamt ner utan minsta ljud!
Det ni! Där ligger andra tidningsbärare i lä! Har bland annat haft ett tidningsbud som sa att grannen på första våningen (jag bodde då på tredje våningen) bar upp min tidning då jag i frågasatte varför min tidning låg på trappan vid ingången. HALLÅ! Jag betalar för att DU, MITT TIDNINGSBUD, ska bära upp tidningen till MIG, inte för att min granne ska lägga vantarna på den först och för att du lille tidningsbud ska slippa gå tre trappor upp. GRRRRRRRR! Inte ofta jag blir arg, men ibland så morrar jag! På något sätt har jag en svag känsla av att vårt nuvarande tidningsbud är en tjej...

DAGENS DUBBELHISS: Alexander och Omtänksamma tidningsbud
DAGENS DISS: Sötsug

PÅ ÅTERSKRIVANDE!